Hem > Forum > Corona > Vill ta självmord men ändå inte

Vill ta självmord men ändå inte

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Jag orkar inte med mitt liv mer så jag har tänkt flera gånger på att ta självmord, har inte kunnat för jag har ett för svagt hjärta för att göra det, men samtidigt orkar jag inte leva mer. Har börjat med att skada mig själv för att ta bort tankarna och det funkade. Men min tjej ville inte att jag skulle fortsätta med det för hon har också haft det och hon ångrar sig. Jag vill verkligen göra det men vill inte göra folk ledsna. Det kommer som vågor, ibland vill jag göra det och ibland kan jag inte fatta att jag tänkte på att göra det. Vet liksom inte hur jag ska förklara det. Hoppas det finns någon som kan hjälpa mig med det.

    Och BUP funkar inte. Ringde BUP akuten och sa att jag hade självmordstankar och självskadebeteende och dom sa att det inte var allvarligt nog att ringa BUP akuten

    Hej min vän, jag har haft exakt samma tankar som du beskriver, det kommer inte att bli bättre av att ta självmord, det tror iaf inte jag. Jag har funderat över den frågan nästan halva mitt liv… Jag 31 år och tänkt på det sen jag gick 8-9 klass.. Jag har gjort ett försök och det gav mig men för livet och jag rekommenderar inte någon att försöka göra något liknande… Det blir bara mer lidande för alla runtom och för folk som mår dåligt finns det ju hjälp att få om man bara vill och ger det en eller två eller tre chanser… Jag har pratat med psykolog typ 4-5 st tror jag det är men det blir bättre med tiden även om det går långsamt.

    Trådstartaren

    Det är bara jobbigt att mina tankar åker fram och tillbaka. Sen folk på skolan gör allt bara värre och värre utan att dom vet för skulle jag säga så skulle dom bara manipulera mig och säga sånt hela tiden mot mig vilket skulle förstöra mig ännu mer än vad jag är nu och ksk trycka mig så långt att jag tar självmord. Men som tur har jag en tjej som stoppar mig från att göra det. Min föräldrar är inte så mycket till hjälp.

    Usch det låter jätte kämpigt men alltså du kan ju alltid ta kontakt med psykiatrin typ via din kurator på skolan eller ta kontakt med sjukvården på sjukhuset eller vårdcentralen. Jag vet att det låter jobbigt och kämpigt men det är värt att ta kontakt men nån av dom så du får prata av dig lite med en utbildad person. Jag tyckte det var super jobbigt att ta kontakt med dom första gången efter jag legat på sjukhus men det är värt att göra ett försök iaf, lyssnar dom inte så får du testa å ett annat ställe men det finns hjälp att då det kan jag lova. Sen att det är kämpigt det har jag fullförståelse för men det är kämpigt för alla i din situation… Hoppas du grejar det, jag tror på dig! 🙂

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.